liathepuzzle

och har inte gjort det på länge. Jag känner mig så vilsen, vet inte vad jag ska tycka, känna eller göra - känner mig liksom avdomnad till sinnes. Ångest är en återkommande känsla och ingen vet om det. Jag försöker berätta men ingen vill lyssna...

Utåt är jag nästan alltid glad, sprallig och full av energi, få skulle gissa vad det är jag går och bär på, ännu färre vet. Det tar så mycket energi att hålla den fasaden men jag måste - jag vill inte bryta ihop, inte när alla kan se, inte när jag inte har ett skyddsnät, inte nu...